The return of the bortglömd storfavorit

Okej. Högst oklart varför här – men jag glömmer verkligen bort vissa favoriträtter. Som risotto. Jag har ätit det bara ett fåtal gånger, men varje gång jag ätit (väl tillredd) risotto har jag, ni vet, utbrustit i små glada tillrop.
Kanske beror det på all dålig risotto jag ätit?
Den risotto jag kände till från typ skolmatsbespisningen var frysta grönsaker kokta ihop ihop ris. Varför skulle jag vilja äta det igen? Första gången jag åt en ordentligt gjord risotto var kanske för bara några år sedan. Det ni ser på bilden är mitt första försök att ens laga en egen alldeles själv, vilket för oss tillbaka till grundproblemet: varför glömmer jag bort favoriträtter? Jävligt irriterande.

 

Risotto med korv och shiitakesvamp
300 gram riktigt, riktigt bra korv (Ica har en serie de kallar “selection” som rekommenderas!), skuren i halvcentimetertjocka skivor.
10 shiitakesvampar (finhackade)
1 liten gul lök (finhackad)
1 vitlöksklyfta (finhackad)
350 gram arborioris (eller annat risottoris)
2 dl vitt vin
2-3 msk mörk oxfond, spädd i vatten för att ge en dryg liter vätska (du kan säkert köra på en buljongtärning också, om det är något du hellre gör)
Riktigt smör
4 matskedar riven parmesanost

Du behöver en stor kastrull med bra botten, gärna en emaljerad gjutjärnsgryta (el liknande), och en mindre kastrull. I den mindre kokar du upp den utspädda fonden och låter den sedan puttra på låg värme.
I den större kastrullen bryner du först korvbitarna så de får en bra yta, och lyft ur och lägg på ett fat. Sänk till medelvärme och bryn löken och vitlöken. När löken mjuknat adderar du svampen och bryner några minuter till. Ha tillbaka korven i grytan, rör runt väl och häll över vinet och låt det koka bort helt. Rör gärna om då och då.
Blanda därefter i riset med ingredienserna i grytan.
Nu börjas det. Plattan ska stå på något över medelvärme. Häll 1 dl i taget av den utspädda fonden i den stora grytan, och jobba in vätskan i ingredienserna under ständig omrörning. När vätskan kokat bort/sugits upp, gör om samma procedur i igen med ytterligare 1 dl. Fortsätt på samma sätt tills du gjort slut på all vätska i den lilla grytan, det bör ta ungefär tjugo eller trettio minuter.
Smaka dig fram, när riset är mjukt men fortfarande med lite tuggmotstånd mitt i är det klart. Det sista du gör innan servering är att jobba in parmesanosten och en rejäl klick smör i din risotto. Den ska vara lite rinnig när den är klar, men inte blaskig.
Servera med uppskurna körsbärstomater.

Typ världens enklaste efterrätt (obs: med sprit!)

Jag och Maria var hos Anders och Tove igår och åt lammracks och potatisgratäng (och drack rosébubbel för att, så att säga, fira in våren).
Fanns egentligen inga planer på efterrätt. Men Anders gjorde en ändå på vad som fanns hemma. Oerhört enkelt recept.
Tomteblosset är förstås inget krav; det var Toves festliga idé att addera det. Allt som är festligt är bra.

 

Vad som finns hemma-efterrätt
Grädde
Kahlua
Maränger
Digestivekex (använde vi igår, men det går bergis asbra med choklad, nötter eller vad helst annat du kan tänkas ha hemma)

Vispa grädden och smaksätt med kahlua efter behag. Eller kanske nån annan sprit? Du kanske gillar whiskygrädde? Fast det lär ju ska vara äckligt.
Krossa marängerna och kexen (eller vad du nu väljer). Varva krosset och grädden i ett glas, sätt i ett tomtebloss (för det är som sagt festligt och kul!) och tänd på och, ja, ät.

Nytt jobb och mer matlagning

Jag har bott i Örebro sedan senvåren 2000.
Jag flyttar i juni.
Å ena sidan känns det asmärkligt, å andra sidan – och framförallt – känns det hur roligt som helst. Jag börjar som webbredaktör på Sveriges Radio i Stockholm måndagen efter midsommar och vill egentligen börja redan nu. Jag tar upp det egentligen mest som en delförklaring till varför jag bloggat dåligt senaste veckorna: jag har haft alldeles för mycket att ordna med som en följd av att snart flytta. Lyckligtvis har Evas inträde på bloggen hållit takten uppe.

Mitt matbloggande kommer givetvis att fortsätta trots att jag flyttar. Antagligen kommer jag till och med att laga mer mat oftare. I en, ska sägas, avsevärt trängre miljö eftersom jag flyttar ihop på inte så väldigt många kvadratmeter.
Stort plus: jag slipper pendlandet. Hatar att gå upp klockan fem.

En enkel liten beståndsdel på tapastallriken

Spanska tapas har blivit en liten obsession för min del. Alldeles särskilt efter att jag köpte Pluras spanska kokbok, som inspirerat det du ser på bilden (gazpacho; små baguetter med serranoskinka, manchegoost och en trivsam salsa med paprika, tomater och nåt mer minns inte vad; potatis och stark korv som stekts och sedan kokats i rödvin).
Och potatisomeletten förstås. Något jag brukar göra, och som du kan göra i massa olika varianter. Så här gjorde jag och Michael den när vi förra veckan hade tapaskväll framför första mötet mellan Chelsea och Barcelona.

 

Potatisomelett med chilipeppar och lök
4 medelstora potatisar
4 ägg
1 gul lök
1 röd chilipepparfrukt
Färsk persilja

Skiva löken tunt och mjukstek på medelvärme. Tar kanske tio minuter. Under tiden tärnar du potatisen i små bitar, högst en centimeter per sida. Finhacka chilifrukten (ta ur och kasta bort kärnorna) och persiljan.
Lägg den mjukstekta löken i en skål och stek därefter potatisen i olja på hög värme tills de är nästan genomstekta. Lägg tillbaka löken och den finhackade chilin med potatisen och blanda runt.
Knäck fyra ägg i en stor skål. Häll därefter i potatis, lök, persilja och chili. Salta, peppra och blanda väl.
Häll i äggblandningen i stekpannan och stek inledningsvis på hög värme, men sänk ganska fort. När omeletten stelnat tillräckligt ska du vända på den utan att förstöra den. Det vill säga: du får antagligen vända stekpannan uppochner över en stor tallrik, och sedan försiktigt lägga tillbaka omeletten i stekpannan. Stek tills den stelnat, skär i små tårtbitar och servera.

Kolla min fina fisk

Ni fick ju receptet igår, här är resultatet.
Snacka om vardagslycka!
I morgon: gulaschsoppa.

20120417-200024.jpg

20120417-073921.jpg

Eget val

Vi prövar ett nytt system här hemma. Varje måndag får ungarna välja en maträtt dom gillar – mot att dom lagar den.

Mina ungar har rätt olika smak, och Beata är en riktig kött-lover. Och gärna med färdigköpta såser till. När hon fyller vill hon ha Färdigmarinerad fläskytterfile med bea-sås på burk och pommes.

“Det smakar vattnigt” säger hon lite missnöjt när Vilma önskar sina vegetariska älsklingsrätter.

Så idag tänker Beata bjuda på ugnsbakade kycklingfiléer med couscous, en sallad med äpplen och apelsiner i och currysås på burk.

Själv är jag inte överförtjust i halv-helfabrikat, men jag tycker hon är tapper som ger sig i kast med kyckling som är lite meckigt.

I morron blir det fiskpiccata med ris och tomatsås:
Panera torskfileer i ägg och sen ströbröd kryddad med salt, peppar och finriven parmesanost. Eller annan smakrik ost.
Låt paneringen vila några minuter så går det lätt att steka i rikligt med smör.

Gör en enkel tomatsås av lök-morotsstrimlor och kanske lite selleri som fräses i olja. Slå på en burk krossade tomater och släng i lite kryddor du gillar: timjan, lagerblad, rosmarin. Och smaka av med salt, peppar, tabasco och socker när det puttrat en stund.

Servera med ris.

Rena rama festen!