Det här är mat du bör kunna laga till dig själv och andra

Jag älskade ”The naked chef”, Jamie Olivers första tv-serie där han fortfarande var 23 år gammal och flängde runt framför en skakig handkamera hos BBC. Allt såg så enkelt ut när Jamie rev sönder kryddorna för hand, höftade mått lite chosefritt och fick förberedelserna för en bjudning att funka i högt tempo och med få misstag. Laga mat kanske inte är så svårt, ändå. Tänkte jag. Fast det visade sig vara jättesvårt för, vilket jag inte fattade då, den där lediga yvigheten hos Jamie Oliver var en produkt av intensivt arbete i professionella restaurangkök.

Jamie Oliver har så bråttom. Har ni tänkt på det? Jättebråttom. I en av sina nyare programserier har han mer bråttom än någonsin tidigare för där lär han ut hur man får hela bjudningsrätter klara på 30 minuter. Jag såg ett av avsnitten där han sprang fram och tillbaka och kastade ihop en sparrislasagne som bubblade kaotiskt på jättehög värme och jag tänkte att om det där är definitionen av att laga mat hemma har jag ingen lust att vara med.

Varför så bråttom? Man måste inte ha bråttom. Sluta ha bråttom. Har du bråttom iväg någonstans kan du väl bara koka pasta och kasta runt den i burkpesto och sleva i dig, kanske med en bit mozzarella till. Eller bröd. Eller så vänder du dig till Nigella Lawson. Redan i avsnitt ett av “Nigella bites” (som är samtida med “The naked chef”) ordnar hon snabbmat i form av en tomatrissoppa, och en pastarätt med citron, grädde, ost och lite äggula. Hon är allt jag borde ha hittat när jag istället hittade Jamie Oliver.

När jag flyttade hemifrån för sexton år sedan stekte jag oftast fryst pyttipanna. Eller frysta hamburgare. Eller kokade snabbmakaroner. Jag försökte sammanfatta delar av det i en origin story en gång, ingen solskenshistoria direkt. När jag väl siktade in mig på något mer ambitiöst med det där yviga och härliga och lediga jag sett på “The naked chef” framför ögonen, lagade jag mat för snabbt, för ogenomtänkt och för mycket på okunnig känsla; nästan all matlagning blev en besvikelse. Om en uppgift som behöver utföras dagligen får dig att känna dig värdelös behöver du allvarligt fundera på att förändra sin livssituation.

Vilket jag gjorde. Jag läste på, jag reviderade, jag tog ett aktivt beslut att lära mig att laga mat. Att kunna laga bra mat till sig själv, under alla olika former av förutsättningar, är en fråga om självständighet.

Vad jag vill förmedla med programförklaringen ”Det här är mat du borde kunna laga till dig själv och andra” är en uppsättning recept och tekniker som jag hittat till och lärt mig under några års matlagande där jag parallellt slukat kokböcker, biografier och reportagesamlingar om mat, och ägnat mig åt tv-serier och YouTube-tutorials. Jag har läst på, jag har lagat, och nu skriver jag om det. Jag gör helt enkelt en sida som jag själv hade behövt för sexton år sedan, eller för tio år sedan, eller för bara fem år sedan.

Samtidigt undrar jag vilka recept som ska komma med här. Vad är ens husmanskost? Jag kan tycka att spagetti och köttfärssås är något av en nationalhuvudrätt i Sverige, men så som den ser ut här är den en urvattnad variant på en norditaliensk mellanrätt. Jag bakade hårda bondkakor med mormor när jag växte upp, men en mormor idag kanske snarare bakar cupcakes med sitt barnbarn eftersom cupcakes senaste åren nästlat sig in som ett kollektivt behov på samma sätt som Santa Maria-versionen på tacos gjorde på 90-talet. Behöver du kunna koka ihop en kalops? Ja, absolut, kan jag tycka, för det är en köttgryta och att veta hur du lagar en köttgryta är en kunskap du har enorm glädje av. Fast kalops är ju bara en svenskfinsk variant och en teknik som, när du lärt dig den, gör att du enkelt kan göra en fransk boeuf bouguignon, en ungersk gulasch, en persisk khoresht gheymeh, en nordindisk korma eller en Texaschili. Om ingredienserna till alla olika varianter går att hitta i din lokala matbutik har definitionen av husmanskost suddats ut och möjligheterna blivit befriande många.

Så vad ska man kunna laga? Jag tänker ibland på när min kompis Dixie berättade om en litteraturprofessor som på frågan om varför han lät sina elever läsa just de böcker han valt ut, svarade “för att det är bra böcker”. Han ansåg att det räckte så. Och kanske räcker det att säga att recepten som hamnar här ger dig god mat. Visst kommer recepten att sammanfatta olika nödvändiga tekniker och visst kommer de att på något sätt vara rotade i något slags matlagningstradition, men framförallt är de solida, hållbara recept som du har nytta av. Ganska okomplicerat upplägg.

Bergis missar jag grejer jag borde kunna, så kom gärna med förslag på recept. Skriv till @JoakimJ på Twitter, kolla in @annarsdorman.se på Instagram, eller mejla till jo (at) kimj (punkt) se.