Det är inte konstigare än att jag lagar mat och så skriver jag om det

Jag har sammanfattat Annars Dör Man på två olika sätt: ”kärleken som bor i en vass kökskniv” och ”lagat mat och skrivit om det sedan 2012”. Det förstnämnda är ett påstående som kom till mig när jag stod i min mammas kök med en av hennes slöa knivar och sågade mig genom en tomat och svor och frustade. Det där sista om 2012 är en sanning med modifikation eftersom jag var sporadisk matskribent i Nerikes Allehanda redan två år innan jag drog igång den här sajten.

Fyra år senare konstaterar jag att Annars Dör Man har varit – och är – en redogörelse för hur jag lärt mig att bli något mindre ovan i köket. Numera jobbar jag utifrån tanken att det här är maten du bör kunna laga till dig själv och andra. Ska man nu ändå äta – som man bör – finns få skäl att sätta i sig något som faktiskt inte är gott. “Om mat bara vore bränsle till organismen kunde vi äta foder”, som Lotta Lundgren uttryckte det i en intervju med SvD för några år sedan. Jag vill inte äta foder. Det vill inte du heller göra.

Man måste inte vara född in i väldoften av kärlek till matlagning, med en förälder som glatt bakat, hackat, kokat, stekt, syltat och lärt ut alla sina färdigheter. Där jag kommer från fanns inget av det där; bearnaisesås kom i pulverform och vispades ut i mjölk.

Däremot går det att lära sig. Det går att förändras. Det går att inspireras. Karen Karbos hyllningsbok “Julia Child rules: Lessons on savoring life” eller Gabrielle Hamiltons kritikerrosade ”Bread, bones & butter” kännetecknas båda av att de beskriver ett liv som förändras tack vare matlagningen. Child – en av tv-historiens viktigaste matpersonligheter – säger exempelvis att hon började laga mat vid 32 års ålder, innan dess åt hon den bara. Hamilton blir lämnad hemma ensam som nybliven tonåring efter föräldrarnas skilsmässa, ljuger sig – för att få något så fundamentalt som en egen inkomst – in i köket på en lokal restaurang och skalar potatis och gör rent tallrikar i disken och konstaterar att ”bara sådär, kan ett helt liv starta”. Hon blir kvar i restaurangvärlden och långt senare grundar hon Prune på Lower East Side i New York.

Mina egna ambitioner är mindre. Jag vill kunna laga god mat. För jag vet hur det är att bara kunna laga skräp (eller ge upp på förhand och köpa skräp), och det gjorde mig olycklig och ohälsosam och jag har ingen lust att må så igen. Min definition av harmoni är en ledig dag där en tomatsås reducerar sig på spisen; jag uppskattar de små sakerna i livet.

/Joakim Johansson, Stockholm, juni 2016. Undrar du något finns jag på Twitter som @JoakimJ och på Instagram som annarsdorman.se.

OBS: Fler har bidragit med recept och texter till annarsdorman.se genom åren. Vilka de är kan du läsa mer om här.