Boeuf à la ficelle & béchamelsås (13-14/114)

Jag ringde Anders (känd från förra posten om Les Halles-projektet) här om dagen och diskuterade vad vi skulle utgå från när vi skulle ses för att laga mat. Kanske att vi kunde göra chili på älgkött? Det var Anders idé; en bra idé som vi säkert realiserar nån gång.
– Jag måste göra något ur Les Halles-boken, sa jag.
Vi enades på sms i fredags. Eller snarare: jag skrev “vi gör sid 122”.
Anders hade inga invändningar.

Rätten kallas för “kött på snöre”. Men man använder inte snöret längre, det är tydligen en gammal tradition att man använde snöret för att sänka ner köttet i fonden.
Vilket är vad du gör: kokar en köttbit i 20 minuter i en fond med purjolök, kryddnejlikor, morot och kålrot. Koka kött? Utan att ordna stekyta? Det kändes ryskt.
Resultatet blev gott, men inte fantastiskt.

Lärdomen låg snarare i kombinationen. I receptet föreslogs att göra béchamelsås (som jag gjort förr men som jag den här gången utförde från recept ur boken) med riven pepparrot i. Och att servera allting ihop med cornichoner och dijonsenap.
Kombinationen på tallriken var utsökt. Men just kombinationen – att presentera en tallrik med smakdetaljer som gifter sig i munnen – är något jag är sensationellt dålig på. Ett stående skämt när jag växte upp var att det blev “mat och potatis” eller “kött, potatis och sås” till middag. Något som blir mindre kul när jag numera har en låst uppfattning att ett slags nedslimmad kostcirkel eller tallriksmodell är normen för hur man komponerar en måltid, och påfallande ofta struntar jag till och med helt i sallad och skapar uteslutande olika varianter på stärkelse, kött och någon form av smaksatt vätska.
Generellt sett är jag usel på att tänka sideorders.
Mest för att jag är för lat för att göra dem. Jag avskyr att jag tänker så.
I det här fallet krävdes ingen vidare ansträngning. En klick senap, en pepparrotsuppiffad béchamel och några cornichoner blev ett enkelt sätt att höja en okej måltid till något betydligt bättre.

Frågan blir då hur jag nyttjade min nya kunskap dagen efter, idag, när jag gjorde en boeuf bourguignon till Kal som var här på besök. Vad tror ni? Sideorder? Kanske något trivsamt grönt?
Nä. Han fick mat och potatismos.
Däremot blev det den godaste biffgryta jag gjort hittills, så jag antar att den faktiskt klarade av att stå för sig själv. Jag ska ordna receptet åt er så ni får smaka.