Enkla trattisar

trattis

Jag har gått över till att i princip käka veganskt, och när man lagar hemmavid är det inte ett dugg krångligt så länge det inte är ägg som skall ersättas. Då är det lite knixigt. Jag vet inte om det har att göra med att jag lyssnar på så fasligt komplicerad musik så att min hjärna är upptagen med det, men jag uppskattar verkligen enkel mat. Detta är ett höstrecept jag har provat mig fram till, där smakerna inte behöver trängas:

Trattisar i hav av havre – 1 stor portion

3-4 nävar trattkantareller

1 medelstor silverlök, grovhackad

1 medelstor morot, skivad

4 soltorkade tomater i olja

6 körsbärstomater i halvor

1 paket Oatlys havregrädde

1 msk ketjap manis

2 krossade enbär (nöj dig med ett om du inte vill ha så “vild” smak)

Rosmarin, salt, svartpeppar

Rapsolja till stekning

Hetta upp rapsolja. Stek löken tills den blivit lite smygmjuk. I med svampen och stek på medelvärme och häll därefter i de två tomatvarianterna. Stek försiktigt och låt smakerna blanda sig. I med morotsslantarna och på med havregrädde, enbär och rosmarin. Låt koka ihop och smaka av med salt och peppar. Servera med quinoa eller ris om man vill ha det fortsatt glutenfritt, eller pasta om man vill ha det.

Till detta lyssnar jag på snart Sverigeaktuella Protest The Hero.

Basil! Basil!

… är inte bara namnet på John Cleeses legendariska karaktär, utan också det godaste gröna man kan äta. Jag är den ständiga förespråkaren för enkel mat, och här snitsade jag till en synnerligen lättlagad sommarlunch.

2 halvgrova bröd

En kula basilikamozzarella (Ica)

12 stora basilikablad

Blandade fin-oliver i olja

Soltorkade tomater i olja

Pinjenötter

Primadonna-ost

mozzarella

Dela bröden i halvor, lägg på två stora basilikablad på varje. Skiva mozzarellan och fördela på bröden. In i ugnen tills osten har smält men inte tagit färg. Gör en “sallad” av oliver, strimlade soltorkade tomater, tärnad Primadonna, basilikablad (jag river bara sönder dem lite) och pinjenötter. Klart.

Zaalouk – marockansk aubergineröra

Under tio dagar i Marrakech åt jag linsröra, hummus och zaalouk. Typ varje dag. Glutenintolerant vegetarian i Marocko = inte helt lätt. Vi bodde på en liten riad och maten vi åt där var bättre än på alla restauranger, och enligt många som skriver på exempelvis TripAdvisor är det ofta så: hemlagat är bäst. Zaalouk-recepten verkar variera, men här har jag försökt återskapa den variant vår kock lagade.

marocco

Zaalouk, sidorätt eller dipp till ca 4 pers

2 små auberginer eller en stor

1 mellanstor gul lök

1 liten grön paprika

200 gram krossade tomater

3 vitlöksklyftor

1 dl olivolja

2 msk hackad persilja

1 tsk spiskummin

1 tsk paprikapulver

Några skak chiliflingor

1/2 grönsaksbuljongtärning

1 dl vatten

Salt

Så här gjorde jag

Skala auberginen och tärna, ca 1X1 cm. Koka bitarna i vattnet + buljongtärning och krossade tomater och grovhackade vitlöksklyftorna i kastrull. Stek den finhackade löken så den får svettas lite och häll över i kastrullen. Dela paprikan i fyra delar och stek hårt – skalet skall svartna och bli bubbligt och paprikan skall mjukna lite. Hacka i ca 1X1 cm-bitar.

När det andra har kokat ca 30 minuter skall det mosas ihop, antingen med gaffel eller stöt. Inte så det blir helt slätt, men auberginerna skall inte vara i kuber längre. Sedan rör man i den hackade paprikan med det svartnade skalet och 1 dl olivolja. Nu är det dags för kryddorna och persiljan. Låt koka några minuter till och smaka av med salt.

Jag åt zaalouken till stekta quornfiléer med parmesan-topping, men mina vittbröd-ätande vänner intygar att den funkar fantastiskt ihop med exempelvis baguette.

Mat-Tetris: Champinjon- och spenatsoppa

Det finns två typer av matlagning jag tycker är extra roligt: den ena är den extremt genomtänkta med en massa konstiga ingredienser, där man verkligen måste tänka sig för så allt blir rätt. Sedan har vi mat-Tetris. Det innebär att jag försöker hitta på saker utifrån det som ligger och gömmer sig i frys och skåp. Jag tar det som en utmaning att med så få nyinköpta ingredienser som möjligt skapa något gott.

Jag visste att jag hade onödigt mycket fryst spenat hemma, en slatt havregrädde och lite creme fraiche som kanske eller kanske inte hade surnat ihop och hotade att rymma. Så jag tänkte att champinjonsoppa med spenat kan väl inte vara så svårt att improvisera? Och det var det inte!

Här kommer mitt ungefärliga recept, och jag uppmuntrar er att experimentera.

IMG_20130405_190519

Ungefär 3 portioner champinjon- och spenatsoppa

300 gram champinjoner

300 gram fryst, hackad spenat

1/2 gul lök

smör att steka i

3 dl vatten

drygt 1/2 grönsaksbuljongstärning

2 dl Oatley Havregrädde + 3 msk creme fraiche

liten nypa timjan

Salt och peppar

Så här gjorde jag:

Skivade 3/4 av champinjonerna tunt och fräste på dem i stekpanna tillsammans med finhackad lök, bara så de fick lite, lite antydan till färg. Sedan i med det i en kastrull, i med vatten och buljongtärning. Koka ca 10 minuter, använd stavmixer och gör soppan slät. Ha i den frysta spenaten. När den hade smält i soppan hade jag i grädden och sedan fyllde jag på med creme fraiche tills soppan kändes lagom krämig. Salt, peppar och lite timjan. Som topping hade jag resterande del av champinjonerna som jag stekt tills de blev lite mer knapriga.

Så klart finns det flashigare varianter med vitt vin och bladibla, men här var utmaningen att laga en extremenkel soppa, och den blev jättegod (dare I say so myself).

Sjuka tisdag

annarsdorman_plattar
10 små trösteplättar

Jag känner mig ljusår från Fräcka Fredag, för efter att ha varit sänkt i en monsterförkylning i en vecka blir det inte något mer spännande recept än det plätt-recept jag kokade ihop av vad som fanns hemma.

Jag kallar mästerverket mina Elvis-plättar.

1 ägg

1 dl mjöl

Knappt 2 dl mjölk

1 banan

1 tsk jordnötssmör

1/2 krm salt

1/2 dl frysta blåbär

Mixa rubbet med stavmixer; häll i blåbären efter smeten är mixad. Gör plättarna verkligt små, max 8-10 cm i diameter. Sockra om du är väldigt godissugen.

Jag som hade tänkt skriva om icke-matupplevelserna i Marrakech. Istället sover jag. Jag är så ovan vid att vara sjuk att det känns som att ha döden på besök. Men med en stavmixer kan man svänga ihop väldigt enkel tröstemat i alla fall. Krya på mig. Tack Åsa.

Vad äter man i Marrakech?

Från mitt håll har det varit okaraktäristiskt tyst ett litet tag, och det beror mest på två saker: det händer mycket på mitt andra digitala hem Kulturdelen, och så skall jag resa till Marrakech om ett par veckor. Jag har verkligen dammsugit Internet på information om vad man kan förvänta sig av maten där. Är man vego verkar det inte helt lätt, och om man (som jag) är överkänslig mot gluten blir det extra knivigt. På sajt efter sajt vittnas det om att man äter couscous och kött, kött, kött. Ber man om vegetariskt innehåll i sin tagine är risken stor att vätskan ändå är animalisk. (En vän sa förresten en gång med glimten i ögat att om man ber om grönsakssoppa i Östeuropa får man köttsoppa med grönsaker i. Ja, det är ju grönsaker i soppan, vad gnäller du för!)

Det är oftast i samband med resor som jag äter fisk, men finns ett vegoalternativ tar jag naturligtvis helst det. Jag vill inte äta djur, men jag avskyr också att krångla så folk måste mecka fram något. Det är nog så besvärligt att inte kunna äta pasta eller bröd. Någon läsare som har erfarenhet av marockansk mat? Är utbudet så köttfixerat som det verkar?

Sojabiff Sevelin

För några dagar sedan skrev Susanna Birgersson så här i DN:

”Slutligen en uppmaning till landets matskribenter, krögare, radio- och tv-kockar: Lär folk att laga vegetariskt! Den matkreatör som inte kan tillreda en lockande och smakrik anrättning utan en klump blodiga muskler borde skickas på fortbildning.”

Jag håller med henne: det är märkligt att människor som bygger hela sin karriär och stolthet på komplicerad matlagning inte kan tricksa fram något annat än på sin höjd risotto eller samma rätt som köttätarna får – minus köttet.

Detta ledde mig till tanken att det vore roligt att laga ett recept signerat en riktig kock, som kan laga all möjlig slags mat. Så jag kontaktade Niklas Sevelin, och vi diskuterade detta med att en kock bör kunna laga allsidigt. För att utmana hans improvisationsförmåga gav jag honom några ingredienser som måste finnas med i varmrätten, och det var: baljväxt som proteinkälla, örter, morötter. Dvs hög halt fullvärdigt protein, järn, fibrer, mineraler bland annat.

Med tanke på att kockar kanske inte har för vana att skriva ner sina recept, utan har allt i huvudet, blev jag imponerad av vilket pedagogiskt recept han skrev ner till mig. Idag har jag lagat maten och allt jag kan säga är att jag aldrig mer kommer köpa färdiga sojabiffar.

Sojabiff Sevelin med råkostsallad och kall sås
Sojabiff Sevelin med råkostsallad och kall sås

Här följer recept och tillagningsbeskrivning.

Sojabiff Sevelin, ca 10 st.

1 konservburk sojabönor
1 gul lök
1 ägg eller motsvarande noegg
2 stora potatisar
1 knippe kruspersilja*
1 halv dl grahamsmjöl*
1 dl lättöl
1 halv dl olja
1 dl stekfett/olja/smör
1 tesked salt
1 nypa malen svartpeppar*
1 nypa paprikapulver*

Råkostsallad

300 g. vitkål
300 g. morot*
300 g. kålrot*
2 msk olja
1 tsk vinäger eller 1 fjärdedels lime.
1 tsk socker*
1 krm grovmalen peppar*

Kall sås

1 dl creme fraiche
1 msk vinäger
1 krm salt
1 msk flytande honung/1 msk socker

Asterisk *
Dessa ingredienser går att hoppa över eller byta efter eget behag.

Tillagning

Sojabiff

Mixa sojabönorna till en smet.
Finhacka löken och persiljan, skala och riv potatisen på den fina delen av rivjärnet. Ta fram en bunke och vispa mjölet och ölet till en smet, häll sedan över smeten till sojamixen.

Häll oljan, potatisen, löken och persiljan i smeten och rör om med passande verktyg.

Tillsätt kryddorna och blanda, vispa ägget luftigt och vänd i ägget (att “vända” i ett ägg betyder att man rör ner det med en sked, ej visp) i smeten. Du bör nu ha en smet som till konsistensen liknar havregrynsgröt, om inte, tillsätt öl om den är för tjock, eller mjöl ifall den är för lös.

Värm sedan stekpannan på måttligt till hög värme, tillsätt stekfettet och klicka i smeten. Varje biff skall vara ca 1 cm tjock och inte för stora till ytan eftersom det blir trixigt att vända dem. Fortsätt stekningen tills du fått en gyllenbrun yta på båda sidor.

Råkostsallad

Riv alla grönsaker på den grova sidan av rivjärnet. Att använda en osthyvel till vitkålen är ofta lättare än att använda rivjärnet då det tenderar till att bli smulor.

Blanda samman olja och peppar och tillsätt lime eller vinäger samt socker. Vispa tills sockret löst sej. Slå ihop grönsakerna med vinaigretten.

Kall sås

Blanda samman ingredienserna i en bunke och undvik att använda visp eller aggressivt röra med det verktyg du använder, eftersom creméfraichen blir väldigt lös. Har du möjlighet kan du preparera såsen först och ställa in den i kylen i en timme. Då sätter den sig igen.

———-
Här följer mina kommentarer:

Eftersom jag är blott en glad amatör var jag orolig för att det skulle vara svårt, men jag tror att Niklas höll receptet på en nivå som passade mig. Jag mixade bönorna med stavmixer, och även om det var lite pilligt att få ut smeten från toppen gick det väldigt smidigt och fort. Jag använde Zetas sojabönor på burk, och avrunna och sköljda var vikten 250 gram. Det borde med andra ord gå precis lika bra att använda samma vikt egenblötlagda och kokta.

Annars var det väldigt rakt på sak och enkelt att få till smeten, och det tog inte speciellt lång tid heller. Smeten är ju lite lösare än vad exempelvis köttfärssmet är, men det var inga problem att vända dem i pannan, inte en enda gick sönder. Jag snyggade till dem lite i kanten med stekspaden precis när jag klickat i smeten, men det är ju verkligen inget man måste göra.

Råkostsalladen och vinaigretten, samt den kalla såsen var busenkla att göra.

Summering: med tanke på hur lätt det var att göra dessa sojabiffar – som kan användas på alla sätt som en vanlig biff eller burgare kan – är det ett mysterium att så många kockar därute fortfarande väljer att servera köpemat till sina gäster (ja, varje vegetarian kan känna igen en Hälsans Kök-burgare och en Quorn-filé på en sekund, tro inget annat). Har man tur får man en kock som Niklas Sevelin, och jag hoppas att fler och fler kockar skall våga bredda sig.